En massa frågetecken under dagen, min bror m familj
är nämligen i Hurgadha och självklart är man orolig.
Men tack vare facebook så har jag fått information
av min brors svärmor.
Hon har haft telefonkontakt idag med Anna (som brors fru
heter) Allt var okey med dom, fast dom ville hem,
förståligt. Dom håller sig på hotellområdet som har vakter,
imorgon skulle representanter från resebolaget komma
dit och ge dom info om när dom får åka hem.
Deras hemresedag skulle ha varit torsdag, nu hoppas
vi att dom får komma hem tidigare.

Shit vad jag tycker synd om dom (och alla andra, naturligtvis)
dom har sparat och sett fram emot den här resan som
var en sorts försenad smekmånad, och så blev det
så här.....



Annars så har jag bara sysslat med nödvändigt idag,
tvättat, städat och bytt gardiner. Nu är det fint hemma,
och nu ser vi fram emot tisdag då vi ska få hit lilla
Sixten. Vi ska vara hundvakt fram till nästa helg.
Lite pussel blir det med jobb, skola och utgång för
Sixten, men det löser sig.
Elin längtar ihjäl sig  =)

Sen är det ju då det här med hundarna…

De tillhör kulturen i Thailand och är en del av det vardagliga livet här.
Hundarna är nästan alltid lösa och har sitt område de vaktar och
springer på.



I thailand får hundar vara hundar (på gott och ont)!
Vissa faranger som kommer hit ser med avsmak på dem och tvingar
thailändarna att jaga bort och skrämma dom fast det inte alls gör så
mot dem i vanliga fall.

Vilka e vi att komma hit och säga att de inte får vara där de brukar??
Varför bestämmer vi som endast är gäster i detta land vart de får och
inte får vara??
Jag vet att det kan finnas hundar som har rabies, jag vet att majoriteten
av dem har loppor och skabb o annat hemskt men det är inget som
påverkar mig om jag bara ser till att jag och min familj låter dem vara.
De kommer inte fram o hoppar upp i knäet på er!
 
De hudar jag träffat på hittills i Thailand har bara strosat runt o skött
sig själv om man inte tar kontakt med dem, då kan de självklart
komma fram och hälsa.
Men som sagt efter vad jag har fått erfara så är det helt frivilligt att
beblanda sig med dem. Självklart har de ett stort problem i Thailand
med att hundarna blir för många och många av dem mår inte bra
på grund av brist på vård och veterinärhjälp.
 


Men jag tycker ändå att de har MER rätt att vara där de är än vi!
Så nu har jag sagt det också.

Vi tog 4 valpar som sökte skydd här på vår altan till Dog Rescue Center
här i byn som en thailändsk tant tillsammans med en svensk
tjej har startat upp.


 
Valparnas mamma hade antingen övergett dem eller förolyckats på
något sätt för hon dök inte upp under de 2 dygn de var här.
Jag skänkte lite pengar till centret och blev lovad att de skulle
bli vaccinerade, avmaskade och avloppade och att de skulle få
stanna på centret.



När maken åkte dit 2 dagar senare var de hemma hos tanten som
har centret för att de skulle få bli friska i lugn och ro. Vi ska hälsa
på dem någon dag.

NORDEA, bankkontonr. 3068 22 19754

Skriv avsändare i "meddelanderutan", så vi vet vem pengarna
kommer ifrån  och maila på...  Thailandgoran@gmail.com att ni
satt in pengar på kontot







E dom inte söööta?

150 g smält smör
3 dl strösocker
1 dl kakao
2 tsk vaniljsocker
2 ägg
2 dl vetemjöl

använd en form med en diameter på cirka 25 cm

vispa ägg och socker poröst.

rör ihop allt utom smöret.
tillsätt smöret.

grädda i 175 grader i ca 20 min.

Ååå vad skönt att det snart är helg.
jag tror bestämt att den här veckan har jag fått
tinnitus, eller vad det heter.
Såååå griniga barn + inskolningarna, blääää.

På väg hem från jobbet så slank jag in på
lilla affären och köpte semlor! Mmmmm,
va gott det var, t o m den äckliga mandelmassan
slank ner  ;-)

Vad tycker ni, med eller utan mandelmassa??



Det var första semlan i år, men defenitivt inte den sista  ;-)

På nyheterna är det bara massa elände,
ute är det kallt och mörkt,
men glöm inte att ibland stanna upp och
njuta av livet och varandra..........

Hittade en fin bild inne hos myggan
som jag lånade.



Glöm inte att tala om för personer i er närhet hur mycket dom betyder...

Omväxlande väder, verkligen....



Tvättade mattor i morse för omväxling skull  ;-)
Förutom det så har jag inte varit utanför dörren idag.
Syster med familj sitter på planet till Thailand, hur RÄTT är
inte det? Att tillbringa de sista tre månaderna av föräldraledighet
med sol, värme, bad och en massa god mat, är inte helt fel.

Appropå god mat så slängde jag in några kycklingfileér i ugnen
och gjorde lite klyftpolatis med morötter, zuccini och vitlök.
Det gillades här hemma, vi åt så vi nästan sprack  =)



Mm va gott det var.

I morgon är det jobb igen, och förhoppningsvis ska jag äntligen få
träffa någon som jag anser är en väldans go vän, fast jag aldrig
träffat henne  ;-P

Snön, jaa vad säger man, det har snöat idag, igen.
Och jag har inte sett röken av en plogbil......
Var finns dom???



Moddigt som attan, man blir ju helt slut av att gå den kortaste
biten.

Älskar Ving´s nya reklam med fru Montazami,
ler varje gång den kommer  ;-)

Har funderat lite kring det här med att kramas.

När våra barn är små och man hälsar på släkt
eller andra bekanta så har många föräldrar
en förmåga att när man åker därifrån säga,
ge mormor en kram nu.
I många fall är det nog inget problem, eller
så faller det säg naturligt. Men det finns också
de gånger när barnet kanske är blygt eller man
träffar inte farmor/mormor etc så ofta och
det kanske känns påtvingat att ge en kram.

Problemet som jag har med det här är att,
vad ger oss som förälder rätt till att bestämma
vem barnen ska krama??
Om barnet vill så faller det sig helt naturligt, för
barn är kramiga med nära och kära, folk dom
litar på och känner.
Men där det inte är det, hur känns det för barnet?
Jag som vuxen kramar den jag vill krama,
ingen annan.
Borde inte det gälla mitt barn också?

Jag har också sagt så några gånger, men sen började
jag fundera. Speciellt när min äldsta började komma upp
i ålder där man frågar mycket.
Jag började lära henne att hennes kropp är hennes och
ingen annan får röra den om det inte är okey.
Ni vet det där som är sååå viktigt att vi lär våra barn,
att våga säga Nej!

Hur går det ihop med att sen "tvinga" sitt barn att
ge morbror en kram??

Näe, jag tycker att barnen själva ska bestämma,
man kan fråga, vill du ge mormor en kram innan
vi åker?
Vill dom inte så kan man vinka.
Det ska vara okey.

Jag träffar mina systersbarn lite då och då, och jag
har hört syster säga vill du..... till sin son.
Oftas behövs det inte före man får kramar och närhet
av dom hela tiden, och det är för att dom känner mig
och känner sig trygga.

Jag har även i min ykesroll ibland fått höra ge fröken
en kram, och jag brukar säga direkt när jag ser på
barnet att det inte är okey, att vi kan vinka istället..

Hur gör ni?
Och vad tycker ni?