Andlig, spirituell eller vad man nu kallar det..
Jag är en sån som "känner" av andar och har nog
alltid gjort det. Tror första gången jag satt ord på det
var när jag var runt 11 år.
Sen har det funnits runt mig i alla år.
För mig är det inget konstigt och jag är öppen om det,
mina barn tycker iaf att jag är läskig ;-)
Däremot så är det inte det första jag pratar om med
nya bekantskaper, det brukar ta ett bra tag innan
man kommer in på s k "andar", och det som slår mig
är att det verkar som om man får en speciell
kontakt med andra spirtuella människor, omedvetet.
När jag pluggade för sju år sedan, så fann jag ganska
fort en tjej som jag satt brevid i klassrummet, och
"hängde" med på rasterna för att vi fick sån bra kontakt.
Det var först månader senare som det kom fram att
hon var minst lika spirituell som mig.
Så här är det med många människor som jag träffat,
att man till slut får reda på att att man tror lika och
varit med om saker.
Jag tror inte att det är slumpen, jag tror att man på
nåt sätt dras till varandra när man är "andlig".
Vad tror ni?
När jag gick i gymnasiet så hade jag en manlig lärare
i drama som också var spirituell, och efter mycket
sånt prat så förklarade han att dem som kan "känna"
närvaron av andar har levt flera gånger och därav har
man ett öppet sinne.
Jag har ofta bara "känt av", eller känt mig iaktagen men
jag tror att jag börjar få lite mer kläm på det med åren,
för på senare tid så har jag lyckats "se" hela gestalter.
Spännande, ja, och det gör mig inte rädd, eller kanske
lite. Men jag är så fruktansvärt nyfiken av mig också.
Jag kan fundera lite över hur vanligt det är, att "känna"
av andar?
Hur stor procent av befolkningen kan det vara??
Hm...
Har ni varit med om något?
Undrar om brorsan "hugger" först nu?
Sa jag att jag tror på reinkarnation och skyddsänglar också ;-)
Hej!
Vilket spännande inlägg. Har sen ca 20 tillbaka varit nyfiken på detta med andar. Kan ibland känna att det är "nåt" som sker på en speciell plats i köket...gärna när jag är ensam hemma eller resten av familjen sover (Hihihih!)
Jag har inte gjort når mer ut av min nyfikenhet mer än att jag varit o spått mig ngr ggr!
Lite kul är ju ¨åandå att en dam sa att jag skulle flytta till ett land i väster, (norge?), mannen satt på en brygga o han skulle bli min (min man är fiskare o jobbar mkt med garn i fiskehuset på en brygga!)
Såna saker är lite speciella tycker jag!
berättta gärne mer, iaf tycker jag att det är intressant, Klem Anna
Åh du vet ju hur JAG har haft det med alla spöken !
huua !
Nu är det lugnt o jag har "stängt av" då jag iaf tycker att sånt är FÖÖÖÖR läskigt.
Vågar ff inte kolla på mina spök bilder på bloggen
( i kategorin mina spöken), ha ha!
Men ja, jag tror även att vi "mottagliga" är lite skörare men samtidigt starkare på nåt sätt...ja du hajjar :)
Jag tycker det är jättespännande!
Jag har inte varit med om mycket själv, bara en gång.
Jag sov och drömde om min döda farmor. Hon stod lutad över mig, typ där jag låg och sov, och bara "var". Sen vaknade jag med ett ryck, kollade på klockan, och den skulle ha ringt för fem minuter sedan. Jag hade alltså glömt att ställa den kvällen innan.
Frampå dagen kom jag på det... det var ju farmor som väckt mig så jag kom i tid till jobbet!
Det känns tryggt att veta att hon har ett vakande öga på mig. Även brorsan har känt av hennes närvaro, fast aldrig att hon hjälpt honom specifikt.
Coolt!
Så sjukt intressant. Vilken gåva. Kanske du kan ta och komma med Christian när han ska komma och fixa och trixa med min dator. Vi har nämligen "någonting" som spatserar runt hemma hos oss. Det händer onekligen en massa weird stuff! Inget läskigt bara att man känner ( mest min sambo) att det är någon där. Kanske du skulle kunna se vår lilla "hustomte" ;)
Nope. Never. Inte ens i närheten. Tror nog inte ens att andar finns och att dessa program på tv där de ska leta efter spöken och liknande bara är båg.
MEN man vet ju aldrig... ;)
Vilket kul inlagg. Jag ar intresserad av det andliga. Brukar kanna piplukt (och sjalvklart ar det ingen som roker pipa har hemma) ibland, samtidigt kan man nastan kanna att det ar nagon i rummet. Obehagligt? Inte det minsta, jag kanner mig oerhort trygg pa nagot vis. Daremot hade vi en gang en sommarstuga i Overkalix...och dar fanns det nagot som inte vara lika trevligt. Folk som inte trodde pa spoken brukade inte stanna mer an en natt. Och en gast gav sig av mitt i natten for att aldrig komma tillbaka. Tillslut fick vi salja stugan, det gick helt enkelt inte langre att vara kvar. An idag kan jag fa rysningar bara jag ser kort pa stugan. Sa jag tror att det finns bade goda och onda energier.
